Hur ska DHR organisera sina medlemmar?

Det pågår sedan många år tillbaka en ansenlig minskning av antalet medlemmar i DHR. Vår förundran över detta får oss att reagera på olika sätt och vi har svårt att tänka oss andra lösningar än att försöka värna om vår inarbetade föreningsmodell. Inom varje organisation som bygger på medlemskap måste det finnas en dragningskraft som gör att medlemmar känner en samhörighet med sin organisation, som de inte finner på annat håll. Inom DHR tycks det dock som om gehöret för våra inarbetade kärnvärden och vår vision blivit svåra att upprätthålla och vidarebefordra till nya grupper. Dessa värden nedtonas i stor utsträckning av faktorer som allmänt ligger i tiden. Våra tyngdpunkter i livet är under långsam förändring.

Det handlar om komplexiteten i samhällsutvecklingen, tillväxten av en mångfaldkunskapskällor och organisationer med annan slags ny formulerad dragningskraft och modernitet. Dessutom en påträngande medieomgivning och digital informationsvärld med växande utbud och bildningsmöjligheter. DHR befinner sig i en turbulent och svårmanövrerad omgivning som förlamar vår möjlighet att upprätthålla det vi hittills utvecklat. Som om våra landvinningar och vår inriktning inte längre drar till sig nya krafter som bäddar för en långsiktig återväxt av medlemmar. De vi tappat kräver troligen något annat än vår nuvarande organisation för att vi ska få dem tillbaka. För att bygga nytt räcker inte det som redan tjänat ut.

DHR som medlemsorganisation är av flera anledningar känslig för alla slags förändringar hos både individer och samhälle, vilket visar sig i vår förlust av medlemmar. Vi kan spekulera om orsaker och beklaga att vi är på väg att tappa vår medlemsbas. Därmed förlorar vi sakta en upprätthållande organisatorisk kraft som är näst intill omöjlig att återskapa. Vi har inte längre sådana redskap till hands i vår rörliga tidsanda.

Därför måste vi vara beredda att ta ett förutsättningslöst grepp om alla de organisatoriska hinder som handlar om att bevara det vi har. Hellre än att bevara något behöver vi bygga en ny organisatorisk grund som öppnar DHR för framtida fortlevnad. Vi inser nog redan nu att en hållbar organisation måste ha olika slags ingångar. Det handlar om dragningskraft, livsbyggande verksamheter, lockande intresseområden med brett innehåll och samhällsöppningar, kontaktytor för medlemmar men även naturliga utgångar ur organisationen. Hur kan en sådan organisation formas utifrån den traditionella uppbyggnad DHR just nu utreder för att finna möjligheter till utveckling inom. Om det långsiktigt ens är möjligt.

DHR bygger sin verksamhet genom medlemskap i avdelningar. Men dessa är en osäker grund för att bära upp distrikt och riksorganisation. Allt flera medlemmar lämnar DHR och allt fler avdelningar blir tomma skal som tvingas in i vilande tillstånd. Och de kvarvarande medlemmarna utan avdelning saknar nödvändig förankring.

När en avdelning blir utblottad och försätts i ett väntande tillstånd träder förhoppningsvis ett distrikt in. Att en annan avdelning skulle bry sig om de löst hängande medlemmarna är inte garanterat. Och att bli medlem i sitt distrikt är nu inte möjligt. Endast att bli riksmedlem är gångbart.

Därför måste förbundets grupp för organisationsöversyn (OÖG) utreda frågan om medlemskap också i region/distrikt så att alla medlemmar kan erbjudas tillhörighet någonstans.

/ Gunder Wåhlberg

Författare: regionsbloggen

DHR Region Stockholm omfattar hela Stockholms län. Inom regionen finns för närvarande tio avdelningar från Nynäshamn-Haninge i söder till Norrtälje i norr. Avdelningarna bevakar de primärkommunala frågorna som skola, tillgänglig miljö och liknande. Inom regionens ansvarsområde ligger bevakning av regions- och länsfrågor som till exempel arbetsmarknad, vård, habilitering, rehabilitering, kollektivtrafik och färdtjänst. Medlemmar med nedsatt rörelseförmåga ska ha ett avgörande inflytande som återspeglas i styrelser och andra beslutande organ.

En tanke på “Hur ska DHR organisera sina medlemmar?”

  1. Du har troligen helt rätt, att samhörigheten med en organisation måste kännas med en armlängds avstånd. Dvs egentligen i bygemenskap. Men när by-intressena blir för småttiga att kunna förändra, får armlängden bli lite längre. Våra sk heta frågor: för närvarande färdtjänst och hjälpmedel kan vi väcka opinion kring – inte i byn – men väl i sta´n. Därför vore anslutning till distriktet en självklarhet.
    På kommunnivå vore det spännande med tillfälliga aktionsgrupper i kommungemensamma frågor. Vi tillhör ju bygemenskapen som kan flöda i olika riktningar. Att delta i insamlande av namnunderskrifter, när byn i övermod ska uppföra ett imponerande kommunhus mitt i örnens öga, då handelscentrats enda parkeringshus i stället får ge plats för skrytbygget. I den gemenskapen blir vi delaktiga och kan få gehör för ”våra” frågor, vi nästa tillfälle.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: