Kategori: Okatigoriserad

Klumpen i magen

När jag för första gången fick höra om nedläggningen trodde jag först inte det var sant! Det värsta är att jag har upptäckt att jag ofta reagerar med den känslan, vilket gör att det är svårt att agera i tid när någonting är hotat!

Klumpen I magen växer och man vet att något bra, kärt eller viktigt är på väg att gå förlorat! Så var det när de fick för sig att lägga ner PUFFA träningscenter, ett träningscenter som funnits sedan 1998. Nu lyckades de bli kvar, men under nytt namn och nya premisser och jag hoppas verkligen att samma sak gäller för BOSSE, som funnits i drygt 40 år och betytt och betyder så oerhört mycket för så många!

Fortsätt läsa ”Klumpen i magen”

Rampen, Välkommen till Stadsmissionens kafé igen!

I början på mars i år försökte jag värma mig på ett kafé som ligger i Gamla stan, ett kafé, som jag många gånger förut har kommit in på. Den här gången blev det dock stopp. Stopp på grund av att rampen, som förut gick att sätta dit nu var borttagen. Efter min artikel i DHR:s tidning, fick jag några veckor senare ett meddelande på Facebook från en upprörd kvinna, som för mig var okänd.

Fortsätt läsa ”Rampen, Välkommen till Stadsmissionens kafé igen!”

Strutsen vågar se?

Den frågan är helt enkelt nödvändig att ställa sig. Vågar jag öppna ögonen? Eller! Jag har inte läst SD:s partiprogram men vågar ändå skaka till. Och jag är inte ensam om oron i kroppen. Vart är vi på väg?

Debatten har kommit att kretsa enbart kring deras frågor och deras lösningar på frågorna. De styr därmed agendan från för övriga partier mer demokratiskt angelägna teman. Det blir mer en fråga om att i defensiva termer försöka försvara det som redan etablerats – jämlikhet, allas lika värde osv. Ett idealistiskt parti upptaget av att definiera kultur, hembygd och tillhörighet, bidrar till den oroväckande polariseringen vi fått och har. Den existensiella filosofin kommer vid eget maktövertagande att förflyttas till ett materialistiskt folkhem. Blir då drömmen kvar? Kommer drömmen om ett folkhem att finnas kvar, när idealism tvingas till materia och i slutänden förvandlas i pengar.

Fortsätt läsa ”Strutsen vågar se?”

Förseningar vecka 38 – 2021

Hej,
Jag vill härmed rapportera om hur det går med Rullstolstaxi och dessvärre är min rapport inte optimistisk. Det här meddelandet från Sverige – Taxi blir tyvärr allt vanligare:

”BÄSTE KUND, TYVÄRR KAN DIN TAXI KOMMA ATT BLI FÖRSENAD. VI JOBBAR AKTIVT MED ATT FÅ FRAM EN TAXI TILL DIG SÅ FORT SOM MÖJLIGT. FÖRAREN KOMMER ATT HÖRA AV SIG OCH MEDDELA NY BERÄKNAD TID. VI BEKLAGAR EVENTUELLA OLÄGENHETER SOM DETTA ORSAKAR DIG.

MED VÄNLIG HÄLSNING
SVERIGETAXI”

När jag första gången fick det här meddelandet från Sverigetaxi måste jag erkänna att jag blev riktigt imponerad över att Sverigetaxi kommunicerade med kunden att de skulle bli sena. Andra gången sms:et ramlade in i telefonen tänkte jag att ”vad bra, nu vet jag att bilen åtminstone är på väg!”

Fortsätt läsa ”Förseningar vecka 38 – 2021”

DHR-avdelningar som tynar bort

I förbundets påbörjade organisationsöversyn finns avgörande frågor som rör de tre organisatoriska nivåer som utgör DHR. Det troligen viktigaste att ta ställning till är hur våra avdelningar ska kunna fortsätta att finnas till. I den form vi är vana vid eller i en mindre traditionell och mer flexibel föreningsmodell? Hur förutsättningslöst vågar vi se på vår organisations uppbyggnad och vår plats i framtiden? Behöver vi ännu våra tre nivåer?

Om vi inte fördjupar oss i avdelningarnas roll som medlemsbärande och deras varierande lokala funktion, är risken att översynen blir otillräcklig och inte når ett nödvändigt förslag om förändring inom rimlig tid. Detta arbete fordrar överblick, erfarenhet, mod och frihet i både övergripande och detaljerade frågor inom samhälle, region och de kommuner där vi ännu finns. Arbetets gång behöver löpande redovisas och öppet diskuteras, gärna i ett digitalt särskilt forum hos förbundet.

Fortsätt läsa ”DHR-avdelningar som tynar bort”

Så hittade Covid-19 även mig till sist

En med vit rock som sträcker fram ett provrör där det står Covid-19 och det är en bock i rutan för positiv.

Coronapandemin har präglat merparten av vårt första halvår. Detta genom att vi så långt möjligt anpassat oss till en tillvaro i personlig karantän och social distansering. Ett levnadssätt som knappast någon av oss har kunnat vara oberörd av. Detta snabbt ökande virus bland befolkningen har nu länge styrt våra liv och dominerat innehållet i vår livsföring och dessutom hållit oss isär från varandra. Risken för att smittas av ett farligt virus har blivit en större kraft än den gemenskap som annars knyter oss samman och ger livet innehåll. Kanske kan detta undvikande på längre sikt bädda för framtida kontaktsvårigheter och återhållsamt beteende mot omvärlden.

Mina egna månader i denna opreciserade karantän har blivit en övning i begränsningens konst. Fortsätt läsa ”Så hittade Covid-19 även mig till sist”

Det är när man inte har tillgång till något som man märker hur beroende man är!

Denna rubrik är just nu väldigt talande i tider när man ska vara väldigt aktsam med sociala kontakter, jag talar naturligtvis om det nya viruset Corona, som cirkulerar världen över och hindrar människor från att träffas fysiskt!

Jag brukar normalt sätt känna mig som vilken kvinna som helst och inte alls fokusera på min funktionsnedsättning, när ALLT runt omkring mig fungerar. Den här våren har varit annorlunda.

Fortsätt läsa ”Det är när man inte har tillgång till något som man märker hur beroende man är!”

Media – Den som inte syns…

Mars månad avslutades med ett intressant samtal om hur framför allt Sveriges Television framhåller personer med funktionsvariationer.

Foto: sittandes uppe på podiet; Annika Teasler, moderatorn Jonas Franksson – politiskt ansvarig och arbetar på STIL, Johan Hartman – Sveriges Televisions strategiavdelning och Lena Glaser – programdirektör på SVT.
Foto: Deltagare (skolsittning)..

För tio år sedan skrev Annika Teasler en uppsats i ämnet, när hon studerade till journalist. Namnet på uppsatsen var ”Rullstol i rutan”.

Hon samtalade under denna kväll med Lena Glaser som är programdirektör på SVT och Johan Hartman som arbetar på Sveriges Televisions strategiavdelning.

Jonas Franksson, som är politiskt ansvarig och arbetar på STIL, höll i trådarna under kvällen. Han inledde med att berätta hur han som barn saknade förebilder i TV som själva använde olika hjälpmedel.

Fortsätt läsa ”Media – Den som inte syns…”

Blå skåpet!

Nu har jag lärt mig att inga människor försöker jävlas med oss, det beror bara på okunskap. Tror du på det eller låter det falskt? Vi vill att det beror på okunskap men så är det nog inte. I vissa fall är det kanske så men det är nog väldigt få fall. Men varför är det så, jag får inte in det i min skalle. Tror du att varje handläggare har fått omtalat från sin chef att vi bidragsfall bara kostar pengar och det måste sparas pengar. Vore det inte bättre om vi fick sagt till oss att:

Fortsätt läsa ”Blå skåpet!”

Kurs om Bostadsfrågan

Måndagen den 21 januari var Karolina Celinska hos oss på distriktet för att ge oss kunskap och inspiration om bostadsfrågan.

Det framkom att tillgänglighet är en lågprioriterad fråga och att begränsade resurser är avsatta för tillgänglighet i våra bostäder. Dessutom är kunskaper i frågor om tillgänglighet låg hos byggherrarna.  Regelverket kring bostäder styrs av Plan- och bygglagen (PBL),  Plan- och byggförordningen, (PBF) och Boverkets byggregler.

Fortsätt läsa ”Kurs om Bostadsfrågan”

%d bloggare gillar detta: