Studiecirkel om mänskliga rättigheter

Den 9 oktober genomfördes första tillfället av fem av distriktets studiecirkel om mänskliga rättigheter och särskilt om Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD.

Kvällen gästades av Kick Nordström. Kicki var tidigare ordförande i World blind union. Hon är en av dem som var med i början av 2000-talet när diskussioner om behovet av en egen funktionshinderkonvention inledes. Hon berättade om mötena i Genève; om hur de arbetade med att ta fram texter till de olika artiklarna i konventionen, om hur de fick vara pådrivande eftersom de möttes av skepsis till att en funktionshinderkonvention var nödvändig att ta fram.

Vi fick lära oss skillnader mellan resolution, deklaration och konvention.  Sedan 2009 är konventionen juridiskt bindande i Sverige. Principen om icke diskriminering lyftes som en central grund för mänskliga rättigheter. Andra viktiga saker som Kicki tog upp var rätten att få föra sin egen talan, rätten till utbildning och tillgänglighet till bland annat den fysiska miljön.

Vi fick också veta att skrivningarna på konventionens originalspråk (engelska) är det som gäller och att det finns fel i den svenska översättningen. Exempelvis kan ett ”skall” i den engelska originaltexten bli till ett svagare ”bör” i den svenska översättningen.

Vidare berättade Kicki att alla konventioner i FN är avtal mellan stat och individ. Till varje konvention finns en övervakningskommitté som har till syfte att granska hur ett land följer bestämmelserna i den konvention som granskas. Sverige ska rapportera till övervakningskommittén för CRPD nästa år.  I och med att Sverige har ratificerat CRPD så är Sverige skyldiga att inrätta en oberoende övervakningsmekanism som har till uppgift att främja, skydda och övervaka att konventionen efterlevs. En sådan har inte Sverige ännu!

Till CRPD finns ett fakultativt protokoll som gör att privatpersoner kan klaga till övervakningskommittén efter att alla nationella rättsmedel prövats.

En av frågorna som kom upp under kvällen var: hur kan funktionshinderrörelsen göra för att använda konventionen för att påverka de vi vill nå?

Kicki menade att funktionshinderrörelsen bör jobba hårdare med att åtminstone få till en tydlig koppling mellan konventionen och svensk lag. Utöver det menade Kicki att media behöver få utbildning i konventionen för att rättigheterna i konventionen ska synliggöras mer.

/ David Hansson

Artikel 19-manifestationen

Vi Vill, Vi Kan och Vi Ska!

Den 3 september samlades återigen ett gäng personer som är trötta på regeringens politik, som de senaste åren har gått ut på att förstöra den Personliga Assistansen! Den här gången var platsen Sergel Arkaden och det roliga var att det var MÅNGA människor som kom för att tala, lyssna, stötta vår självklara rätt att kunna leva självständiga liv.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller olika artiklar som på olika sätt handlar om hur människor ska behandlas lika utifrån sina förutsättningar.

Artikel – 19 heter ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället, enbart själva rubriken säger att Personlig Assistans är en förutsättning för att väldigt många människor ska kunna leva utifrån sina egna villkor.

Innan LSS och LASS dvs Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade samt Lagen om Assistansersättning blev verklighet 1994, var det institutioner som gällde, alternativt hemtjänst eller att man helt sonika bodde kvar hos föräldrarna.

Tack vare de här lagarna var det plötsligt möjligt för människor som hade framför allt fysiska funktionsnedsättningar att kunna, inte bara flytta hemifrån och klara av vardagen. Meningen var också att man skulle kunna studera, skaffa bostad, familj samt ett jobb, som vem som helst, vilket också skedde.

Som situationen ser ut idag är det väldigt många som blir av med sin Personliga Assistans och svaret på detta är att det byggs så kallade LSS – boenden, vilket innebär att föräldrar som har barn med funktionsnedsättning blir tvungna att lämna bort sina barn, i stället för att barnet ska få den hjälp det behöver och har rätt till. Det är därför som det är så oerhört viktigt att manifestera för den Personliga Assistansens fortlevnad!

Talare på manifestationen var:
Bengt Westerberg, fd socialminister och ”pappa” till LSS
Annika Taesler, journalist och författare
Nora Eklöv, Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
Kevin Nordfors, president Rotaract Stockholm Djurgården
Hanna Hägglund Öfors, ordförande Unga Rörelsehindrade Stockholm
Därefter analyserade Bengt Eliasson (L) och Annika läget.

Moderator för kvällen var Annika Taesler.

Vid pennan
Anna Westerberg

(Samtliga foton är tagna av Hanna Wagenius, Unga Rörelsehindrade Stockholm) 

%d bloggare gillar detta: