Den frågan är helt enkelt nödvändig att ställa sig. Vågar jag öppna ögonen? Eller! Jag har inte läst SD:s partiprogram men vågar ändå skaka till. Och jag är inte ensam om oron i kroppen. Vart är vi på väg?
Debatten har kommit att kretsa enbart kring deras frågor och deras lösningar på frågorna. De styr därmed agendan från för övriga partier mer demokratiskt angelägna teman. Det blir mer en fråga om att i defensiva termer försöka försvara det som redan etablerats – jämlikhet, allas lika värde osv. Ett idealistiskt parti upptaget av att definiera kultur, hembygd och tillhörighet, bidrar till den oroväckande polariseringen vi fått och har. Den existensiella filosofin kommer vid eget maktövertagande att förflyttas till ett materialistiskt folkhem. Blir då drömmen kvar? Kommer drömmen om ett folkhem att finnas kvar, när idealism tvingas till materia och i slutänden förvandlas i pengar.
Vad innebär SD:s svängningar i frågor rubricerade som: Mångfald, tolerans, mångkultur globalism feminism. Har vi intresse av att fråga och diskutera hur deras tolkningar ser ut? Det borde vi göra så länge ännu tid finns och att kunna reagera. Ska vi acceptera deras elitistiska syn på olika människor? Till non-elit definierar SD inte bara immigranter utan också olikvarande individer som tex onödiga och olönsamma. Eller??
Det mångkulturella samhället ifrågasätts med krav att strömmar likriktas. Debatter om skatter och bidrag tas över av mer känsloladdade och svartvita frågor om invandring, identitet och mångkultur.
Pendeln svänger från idealism och valfrihet mot något ensidigt, att alla ska bete sig lika och förenas av gemensamhet inom landet. Pluralism men bara i strama ramar. Tradition.
Högerpopulistiska vindar drar runt från syd, öst och väst där de gamla partiernas överlevnad kan komma att ifrågasättas.
Kan debattklimatet i den nuvarande polariseringsprocessen leda till våldsamheter? Ja, ja nu börjar han snart minnas 30-talet, Munchen med Deutsches y och svart-/brunskjortor, kristallnätter. Grov propaganda och fanatiska ledare kan faktiskt leda till omänskliga drag. Ytterligheter utan individrespekt attraherar de vilsna till gruppgemenskap. Att få vara någon med de andra.
Inför senaste EU-valet hade SD:s negativa inställning till EU svängt från nej till ja – troligen med vidgat perspektiv – av ett samlat högerpopulistiskt Europas stater. Problemet blir naturligtvis vems röda stuga som står för den gemensamma nationalistiska populistist nationen? Med demokratin som verktyg monterar populister och illiberaler ner demokratin. Att predika gemenskap och enighet skapar förutsättningar för splittring, polarisering och sönderfall.
Strutsen borde vakna NU
/ Olle Johansson
Regionsbloggen 