Tobias Holmbergs (aktivist) tal:
”För tjugofem år sedan kom den, den där enorma frihetsreformen. Ett politiskt beslut fattat i kammaren här borta. Reformen som kom att ge mig ett liv i frihet. Rätten till personlig assistans.
Bara någon månad tidigare föddes jag och min tvillingbror. Jag med lite svagare muskler än han. Vi har kunnat växa upp tillsammans i vår familj från det lilla brukssamhället utanför Norrköping.
Att den där frihetsreformen kunde genomföras just där och just då finns det många anledningar till. Men, en sak är helt säkert. Det hade inte kunnat ske utan att ett gäng pionjärer, modiga drömmare, ja riktiga revolutionärer gick före. De vågade många år tidigare börja formulera en annan verklighet, en verklighet där sånna som är som mig, inte skulle tvingas leva sina liv på institutioner, fråntagna sin frihet. Deras drömmar blev min verklighet.
Min verklighet är det här; Jag är en rätt vanlig person. Ni vet en såndär som lägger upp ambitiösa matbilder på instagram någon gång ibland, men som oftare ligger på soffan med en chipspåse och kollar på netflix. Jag är en student, nåja tills imorgon, som ibland lämnar in uppsatser i tid, går på någon fest och jobbar lite extra vid sidan om studierna. Jag är också en student som festar alldeles för mycket, kommer försent och kanske en smula bakis till föreläsning. Jag är en sån som vill bli älskad av och känna närhet till andra människor, men jag är en sån som vill älska och ge närhet också. Jag är en person som kan vara olyckligt kär och en sån som du kan kan vara olyckligt kär i. Jag är en helt enkelt en vanlig motsägelsefull, självupptagen och komplicerad människa som på förmiddagen här signade mitt första anställningsavtal och nu ska bli vuxen.
Det är den basala enkla dröm de hade. Att kunna leva livet som de vill, precis som alla andra. Idag ser vi dock hur den drömmen som varit verkligheten i 25 år håller på att åter försvinna in i en optimistisk fantasi när budgetar i balans går före ideologiska ställningstaganden. När finansministern hellre svingar mina rättigheter som ett järnrör mot asylsökande än för att slå rasisterna på käften.
Mänskliga Rättigheter handlar inte om en färdigköpt paj där bitarna är begränsade, det handlar om ett recept där vi alla är ingredienserna och ju fler vi är desto mer paj får vi.
Rättigheter måste alltid försvaras, så även om jag än har min frihet så har jag en skyldighet att ta kampen för vår frihet, den skapar vi tillsammans.”
Regionsbloggen 