Den nya världen!

Under våren 2020 har världen och människorna som lever i den tvingats in i nya tankebanor.
De enda som verkar må riktigt bra är djuren och Moder Jord!
Jag har många gånger under de senaste månaderna tänkt på aktivisten Greta Thunberg, som hann resa världen över och få fram otroliga budskap kring miljöfrågor innan, världen stängdes.

Ja, det nya viruset som florerar i hela världen har ställt allting på sin spets. Vi kan inte längre umgås med familj, släkt och vänner som vi är vana vid utan att tänka oss för och ju längre tiden går undrar jag och många andra vad denna distansering gör med oss?
Jag kan bli riktigt arg och ledsen när jag hör rapporteringen om alla människor som dör och framför allt alla äldre som bor på äldreboenden som har drabbats värst. Det har i många många år rapporterats om att de som arbetar på äldreboenden har en ohållbar situation och när vi nu dessutom har drabbats av en kris visar det mer än någonsin hur dåligt förberedd man faktiskt var. Okej, det här som vi går igenom just nu med Covid 19, hade ingen kunnat förutse, men när vi inte kan skydda de som är i mest behov, de allra mest sköra, då undrar jag hur samhället är uppbyggt. När det till och med råder brist på skyddsutrustning på våra sjukhus då kan man undra vart vi är på väg? Vad händer om fienden kommer, ska Sverige stå med armarna i kors och säga oj då!

Fortsätt läsa ”Den nya världen!”

LSS-manifestation på Internationella funktionshinderdagen, den 3 december

Igår var den Internationella funktionshinderdagen och LSS-manifestation hölls på Norrmalmstorg för tredje året i rad. 

En av talarna var Nora Eklöv, Generalsekreterare hos Unga Rörelsehindrade och 
Styrelseledamot på Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)

Tyvärr kom folk i vägen mellan mig och scen så det blev inget mer filmande. Hade tänkt filma Mika Ihanu, ledamot i DHRs förbundsstyrelse när han höll sitt tal men här nedan kan du läsa det tal han höll (talet finns filmat på https://www.facebook.com/dhrforbundet/):

47101568_1930848483635118_5919332405612642304_n

”Jag är en människa, pappa, poet, styrelseledamot i DHR och arbetsledare för min och min dotters assistenter. Det går inte räkna i minuter. Det går inte rama in och passas i ett givet mönster. Livet kräver mer tid, fler minuter och sekunder för att jag ska bli nöjd, känna att jag lever och är en del av samhället.

Enligt det nya förslaget ska man bevilja 20 timmar grundläggande behov och 15 timmar för fritidssysslor i veckan. Det blir 7 timmar per dag.

Assistans handlar om liv. Det handlar om människor. Leva det liv som man vill. Om kroppen inte fungerar behövs andras händer och fötter, det behövs andras munnar om man inte kan/orkar tala själv. Kroppen är den enda följeslagaren resten av våra liv.

Jag vet, mina vänner! Jag vet vad det är att krypa på golv när jag som barn blev förbjuden använda rullstol. Jag vet vad det är att bli nedtystad när jag försökt tala och föra diskussion. Jag vet vad det är att bli upptryckt på åskådarbänken när andra spelar matchen.

Det är just det som händer i vårt land. De vill ta ifrån oss rätten att vara en hel och delaktig människa.

Sverige. Något har gått sönder i vårt land. Människornas behov konkurreras ut mot varandra. 

Den nya utredningen som kommer i januari lägger förslag som skulle begränsa livet, och går helt tvärtemot vad de mänskliga rättigheternas budskap påstår, att vi ska leva i frihet. Det skulle inte finnas tid att åka SL-buss långt bort och skriva poesi. Det skulle inte finns tid att ta upp min dotter till skolan. Eller sitta i styrelsen med en assistent som på nolltid kan förtydliga mina ord. Eller åka och träna två gånger i veckan. Den nya utredningen vill sätta livet bakom lås, galler och bom. Förslaget skulle också genera en sämre hälsa och sämre inkomst genom arbete och uppdrag, och man låter vården ta konsekvenserna eftersom vi kommer må allt sämre.

Det hänger på oss nu. Vi är många. Vi är starka. Vi ska återställa assistansen där våra liv är de styrande instrumenten. Inte Försäkringskassans tidsangivelser. Utan det är vi.  Jag och du.”

Här följer kort på några av de övriga talarna:
Fyra bilder första raden: Maria Persdotter – RBU, Mikael Klein – Funktionsrätt Sverige, Jessica Smaaland – STIL och Malin Kvitvaer – Lika Unika
Tre bilder andra raden: Birgitta Andersson – FQ (talet finns filmat på http://www.facebook.com/FQForum), Magnus Andén tillsammans med Cecilia Blanck – JAG och  Lise Lidbäck, Neuroförbundet

 

På morgonen den 3 december var Karolina Celinska, Rättighetspolitisk samordnare på DHR riksförbundet och Magnus Berglund, Accessibility Director vid Scandic och hans servicehund Dixi med i TV4 Nyhetsmorgon för att prata om internationella tillgänglighetsdagen.

/ Ingela Larsson

 

 

Nu har du skitit i det blå skåpet!

cabinet-575369_1280Det har aldrig gått bättre för ekonomin i Sverige men ändå skall vi dra åt kostnaderna om invaliderna eller tokarna, stöller skulle vi sagt i Värmland. Vi införde LSS när det var jobbigt i Sverige. 500 % ränta och ett politiskt styre som var allt annat än normalt. Så då har vi lärt oss att indragningarna på LSS har inget att göra med ekonomin. Kan det ha att göra hur svensken ser på oss funktionshindrade, vi kanske är invalider eller stöller.

* * *

Förarlösa bussar vilka skall köras på hundar, barn, kvinnor, män eller rullstolsanvändare. Vilka tror du man programmerar först. Tror att vi har tur om vi kommer före hunden?

* * *

Nu har jag förstått vad ensamhet kan göra med en medmänniska. Var den person som fick med mig i funktionshinderrörelsen, hon var en riktig agitator. Så tyckte hon att nu fick det vara nog med engagemang, hon skulle ta hand om dotter och hem, sagt och gjort åren gick dottern blev äldre flyttade hemifrån, mannen var egen företagare och jobbade 60 – 70 timmar i veckan den kvinna jag kände var ensam inget barn ingen man, myndigheterna började jävlas med henne, hälsan blev sämre. Hon tyckte sig vara en belastning, så hon tog sitt liv. Och jag som alltid hävdat att vi tar hand om varann.

* * *

Från han i skåpet, nu har jag gjort bort mig. Nu kan man säga han som skitit i det blå skåpet. Jag kritiserade Sverige och i synnerhet Stockholm för funktionshinder politiken. Då fick jag stoppat en broschyr under näsan ”DELAKTIGHET” som var antagen av kommunfullmäktige 2018-05-28 som handlade om program för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Jag medger att jag uttalade mig lite för snabbt, se till att ordna ett exemplar och se till att det även blir ett kommunfullmäktige beslut i din kommun.

/ Han i skåpet

Artikel 19-manifestationen

Vi Vill, Vi Kan och Vi Ska!

Den 3 september samlades återigen ett gäng personer som är trötta på regeringens politik, som de senaste åren har gått ut på att förstöra den Personliga Assistansen! Den här gången var platsen Sergel Arkaden och det roliga var att det var MÅNGA människor som kom för att tala, lyssna, stötta vår självklara rätt att kunna leva självständiga liv.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller olika artiklar som på olika sätt handlar om hur människor ska behandlas lika utifrån sina förutsättningar.

Artikel – 19 heter ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället, enbart själva rubriken säger att Personlig Assistans är en förutsättning för att väldigt många människor ska kunna leva utifrån sina egna villkor.

Innan LSS och LASS dvs Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade samt Lagen om Assistansersättning blev verklighet 1994, var det institutioner som gällde, alternativt hemtjänst eller att man helt sonika bodde kvar hos föräldrarna.

Tack vare de här lagarna var det plötsligt möjligt för människor som hade framför allt fysiska funktionsnedsättningar att kunna, inte bara flytta hemifrån och klara av vardagen. Meningen var också att man skulle kunna studera, skaffa bostad, familj samt ett jobb, som vem som helst, vilket också skedde.

Som situationen ser ut idag är det väldigt många som blir av med sin Personliga Assistans och svaret på detta är att det byggs så kallade LSS – boenden, vilket innebär att föräldrar som har barn med funktionsnedsättning blir tvungna att lämna bort sina barn, i stället för att barnet ska få den hjälp det behöver och har rätt till. Det är därför som det är så oerhört viktigt att manifestera för den Personliga Assistansens fortlevnad!

Talare på manifestationen var:
Bengt Westerberg, fd socialminister och ”pappa” till LSS
Annika Taesler, journalist och författare
Nora Eklöv, Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
Kevin Nordfors, president Rotaract Stockholm Djurgården
Hanna Hägglund Öfors, ordförande Unga Rörelsehindrade Stockholm
Därefter analyserade Bengt Eliasson (L) och Annika läget.

Moderator för kvällen var Annika Taesler.

Vid pennan
Anna Westerberg

(Samtliga foton är tagna av Hanna Wagenius, Unga Rörelsehindrade Stockholm) 

Vilket Sverige vill vi ha?

Sverige har länge haft ett internationellt ryckte om sig att vara ett demokratiskt land där alla människors lika värde starkt betonas. Den bilden håller nu på att ändras. Vi måste ställa oss frågan; Vilket Sverige vi vill ha?

Mitt under en lågkonjunktur kämpades LSS fram och 1994 kunde många av oss, för första gången, ta del av den frihet som vi nu är på väg att förlora.

Det är inget mindre än en skam att personer med varaktiga funktionsvariationer ska behöva känna skräck inför omprövningar och skarpare regler! Denna situation går, till viss del att jämföra med den som söker asyl. Vi vågar inte planera eller hoppas på framtiden.

Många unga i dag vet inte hur det var att inte kunna leva ett liv med rätten till ett stort självbestämmande. Unga personer med funktionsnedsättning som inte har upplevt en tid utan personlig assistans kommer med en rättmätig och stor förundran se och inte förstå orsaken till plötsliga inskränkningar.

Personlig assistans är ingen gräddfil. För de allra flesta är personlig assistans och rätten till LSS en förutsättning för att kunna leva och inte bara överleva. Det gäller att aldrig glömma intentionen med LSS: Möjlighet att leva som andra. LSS är också en förutsättning för att leva upp till konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bland annat vår rätt till fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället. Vi får aldrig glömma den kamp som har föregått dessa landvinningar. Vi behöver alltid ha personer i närheten av oss som kan påminna oss om hur det en gång var. Låt oss aldrig mer färdas baklänges!! I historiens bok kommer det i annat fall att gå att läsa om Sveriges historiska svek och misstag. Vi måste stå upp för och värna assistansreformen.

David Hansson

Rapport ifrån Temakväll om personlig service

group-418449_1920
Syntolkning: 9 personer i ring (utan ansikten i en varsin färg), i mitten 2 personer i rullstol.

Vår medlem, Jonas Fransson, besökte distriktet i veckan för att berätta om framväxten av Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS.

Efter en kort historiebeskrivning som tydligt visade hur samhällets syn på personer med funktionsnedsättning varit, förändrats och återigen är på tillbakagång fick vi höra om den enda rättighetslagstiftning som finns på funktionshinderområdet, LSS. Om hur lagen höjt ambitionsnivån från skäliga levnadsvillkor till goda levnadsvillkor, om hur lagen är en trygghets- och demokratiförsäkran – just utifrån att det är en rättighetslagstiftning.

Fortsätt läsa ”Rapport ifrån Temakväll om personlig service”

Vem lurade vem?

Så har ytterligare en familj lurat försäkringskassan. Omedelbart stora rubriker ”Nu har någon lyckats lura försäkringskassan”. Jag blir så förbannad och lessen, nu har rusta ner sidan ännu en gång vunnit en seger, det fuskas inom LSS blir för den vanliga nyhetsläsaren utan kunskap om LSS sant.

Snart blir alla med assistansersättning fuskare. Visst är det tråkigt; rent ut sagt bedrövligt. Visst trodde jag att socialdemokraterna stod på de svagas sida i samhället. Man kanske till och med kan säga de allra svagastes sida; de med ett behov av hjälp för att kunna leva ett ”vanligt” liv. Inom alla välfärdssystem förekommer det fusk: VAB, skattefusk, sjukförsäkringsfusk men det finns en skillnad. Det finns inte något område med så få av behovet, så gruppen är ganska svag i samhällsdebatten. Det är då man önskar att det finns personer med politiskt mod att ställa sig på de svagas sida.

Fortsätt läsa ”Vem lurade vem?”

Manifestation i Stockholm Assistans är frihet! Rädda LSS!

 

Manifestationen hölls runt om i landet på Internationella Funktionshinderdagen lördagen den 3 december och i Stockholm hölls den på Norra Bantorget.

Manifestationens krav löd:
• Nödstopp för indragna assistansbeslut! Inga fler indragna assistansbeslut innan konsekvenserna av Försäkringskassans förändrade behovsbedömningar har analyserats.
• Stärk LSS men inte på bekostnad av personlig assistans! Vi vägrar låta olika insatser och grupper ställas
mot varandra. LSS behöver utvecklas och förbättras men vi accepterar inte att det ska ske genom nedskärningar i personlig assistans. Ta bort besparingsdirektiven ur utredningen.
• Sluta förtala assistansreformen! Talet om fusk är förödande för alla som berörs av personlig assistans och övriga LSS i sin vardag. Politiker och myndighetsföreträdare måste hålla sig till bekräftade fakta och inte prata om fusk med hänvisning till uppskattade mörkertal.

Konferencier för dagen var Henrik Petrén, RBU och Maria Persdotter, RBUs förbundsordförande;  var första talare ut.
Övriga talare under manifestationen var Jonas Franksson, STIL; Nora Eklöv, Unga rörelsehindrade; Magnus Andén, JAG; Maria Johansson, Lika Unika; Pelle Kölhed, Handikappförbunden; Rasmus Isaksson, DHR; Lise Lidbäck, Neuroförbundet; Maria Lundqvist Brömster, Hjärnkraft; Thomas Jansson, FUB; Birgitta Andersson, FQ Forum kvinnor och funktionshinder samt Suzanne Elmqvist, IfA.
Anna Stadling/Pecka Hammarstedt och Madodds stod för underhållningen. Fortsätt läsa ”Manifestation i Stockholm Assistans är frihet! Rädda LSS!”

%d bloggare gillar detta: