Som medlem under nästan halva mitt liv har jag kunnat följa de tidigare skeden av storhet och medlemsstyrka som format den självbild DHR haft sedan sin tidigare glansperiod. En självuppfattning som vår organisation nog ännu vill hävda trots att villkoren förändrats genom en långsamt försvagad hållbarhet och minskad tillväxt. Eftersom vår organisation förmodligen inte förmår upprätthålla sin inarbetade status så många år till, har man på det senaste förbundsmötet 2020 insett att en översyn och renovering blivit nödvändig och beslutat om att denna ska genomföras.
Arbetsgruppen för DHR:s organisationsöversyn har nu efter viss möda och fördröjning lämnat sin rapport för att inhämta våra synpunkter på de förslag i rapporten som ska diskuteras på förbundsmötet oktober 2023. De välskrivna 29 sidorna ger oss värdefull bakgrundsinformation om hur delar av föreningslivet och vår organisation ser ut och under vilka villkor DHR arbetar. Eftersom vårt medlemsantal ständigt sjunkit och avdelningar upphört eller existerar begränsat under en 3-årig sparlåga, är det viktigt att ha fått full information i en detaljerad genomlysning. Och jag frågar mig hur en möjlig bild av framtiden kan tänkas se ut för DHR:s ledning, regioner/distrikt och avdelningar på grundval av de idéer, siffror och data rapporten redovisar.
Arbetsgruppen har i sin rapport beskrivit organisationens uppbyggnad, DHR:s ideologi och verksamhet, den sköra ekonomin och betydelsen av medlemskap. Det är en uppriktig och mångsidig rapport som får oss att förstå svårigheten i, och modet som krävs, att förändra en inarbetad men krympande organisation. Finns det en gräns för hur länge vi utan åtgärder kan följa med i vår påbörjade nedåtstigning till en överlevnadsnivå där vi inte längre är att räkna med? På längre sikt handlar det givetvis om tuffa realiteter. Finns risken att vi som inflytelserik organisation tvingas leva vidare endast med minnena av det som en gång gjort oss betydelsefulla under vår snart hundraåriga existens
Uppdraget är att nu göra en grundlig översyn av DHR:s organisation och struktur på alla nivåer med huvudfrågan om vår uppbyggnad på tre nivåer är ändamålsenlig. Rapportens slutsats är: Ja, än så länge är detta det bästa. Efter att ha hämtat intryck från andra organisationer och kunskap från externa källor stannar arbetsgruppen vid att inte föreslå någon förändring av DHR:s uppbyggnad. Jag tänker mig att detta troligen skulle innebära ett alltför radikalt ingrepp i vår traditionella och beprövade struktur. Dessutom menar gruppen att en förändring skulle kunna påverka våra möjligheter till inflytande och försämra våra ekonomiska villkor.
I stället föreslår gruppen en förbättrad kommunikation och dialog mellan våra organisatoriska nivåer, utbildningar, ökad digitalisering, nätverk samt förslag på ordinär föreningskunskapsnivå som delvis redan är i funktion. Arbetsgruppen vill se DHR som en spjutspets som ständigt måste vässas. Hur vassa kan vi idag bli om vi inte förändrar någonting i vår organisation? Om inte nu – så när?
/ Gunder Wåhlberg
Regionsbloggen 