DHR-avdelningar som tynar bort

I förbundets påbörjade organisationsöversyn finns avgörande frågor som rör de tre organisatoriska nivåer som utgör DHR. Det troligen viktigaste att ta ställning till är hur våra avdelningar ska kunna fortsätta att finnas till. I den form vi är vana vid eller i en mindre traditionell och mer flexibel föreningsmodell? Hur förutsättningslöst vågar vi se på vår organisations uppbyggnad och vår plats i framtiden? Behöver vi ännu våra tre nivåer?

Om vi inte fördjupar oss i avdelningarnas roll som medlemsbärande och deras varierande lokala funktion, är risken att översynen blir otillräcklig och inte når ett nödvändigt förslag om förändring inom rimlig tid. Detta arbete fordrar överblick, erfarenhet, mod och frihet i både övergripande och detaljerade frågor inom samhälle, region och de kommuner där vi ännu finns. Arbetets gång behöver löpande redovisas och öppet diskuteras, gärna i ett digitalt särskilt forum hos förbundet.

För oss som länge varit medlemmar i en DHR-avdelning har det blivit en oviss, delvis personlig, färd från tillförsikt till ödslighet. En resa som numera saknar spännande initiativ och framåtblick. Den förväntan som en gång lockat oss in i föreningslivet har förlorat sitt mål. Ett tillstånd som kommit smygande och under senare år blivit förhärskande och lett till nedläggningar. Denna realitet har givetvis uppmärksammats och bedöms vara avgörande för vår organisatoriska framtid. I nuvarande avstannade form eller i förnyande verksamheter och sammanhang som blir spridda genom hela organisationen. Något som kan få ett nytt engagemang att spira och förhoppningar att åter väckas.

Som enskild medlem kan vi välja att stanna kvar i en avdelning oavsett hur den hanterar sitt uppdrag och om den bedriver verksamhet eller inte. Om vi själva inte är aktiva i vår avdelning reflekterar vi inte heller över vårt medlemskap. Vi behöver inte eller kan ändå inte bidra med något. Som så mycket annat i vår tillvaro löper medlemskapet bara vidare. Vi kan inte längre känna om vår organisation betyder något för oss, även om den formellt sett finns. Vi betalar vår avgift liksom övriga årsutgifter utan att det sätter några spår hos oss medlemmar, mer än genom förbundets tidskrift som ingår i avgiften. Inget ökar vårt medlemsantal.

Ett fåtal personer i en decimerad styrelse tvingas till nöds att upprätthålla en avdelnings existens. Vi utgör då fortfarande en avdelning, men där antalet medlemmar i stort sett saknar betydelse för om några aktiviteter bedrivs eller inte. En avdelning utan innehåll kan faktiskt existera oavsett antal medlemmar om bara en liten styrelse finns.

Ett uppgivet krympande föreningslandskap tar form som saknar förutsättningar att göra avtryck.

/ Gunder Wåhlberg